KONTAKTUPPGIFTER
För recensionsexemplar och intervjuer kontakta:
070-9323106
Patrik Strömberg
Patrik Strömberg är sorgcoach och författare, bosatt i Göteborg. Bakom rollen finns en magisterexamen i sociologi, en utbildning i internationell kulturprojektledning och, sedan 2026, en certifiering som handledare i sorgbearbetning. Sedan 2025 ägnar han sig åt sitt författarskap och åt att stötta människor i sorg genom företaget Patrik med K.
Aktuell med boken:
Det sista samtalet
I Det sista samtalet har han samlat det han själv saknade. Boken är en praktisk handledning för anhöriga och dödsboansvariga och följer hela vägen från dödstillfället till bouppteckning och tömning av bostad. Fast boken handlar lika mycket om något annat: att inte stå ensam. Om att våga be både vänner och professionella om hjälp, och att mitt i det svåra hinna stanna upp vid vad – och vem – som egentligen betyder något.
De flesta av oss kommer förr eller senare att stå ungefär där han stod: bredvid en förälder som närmar sig livets slut. Ändå är det få som känner sig förberedda – vare sig för det känslomässiga eller för allt det praktiska som plötsligt landar i knät. För ensambarn, som Patrik, blir tyngden extra tydlig: det finns ingen att dela besluten med.
En av bokens viktigaste insikter är att det praktiska och det känslomässiga inte går att hålla isär. Blanketter, beslut och bouppteckningar kommer mitt i sorgen, och förberedelse blir ett sätt att skydda sig själv när krafterna är som minst. Men Patrik vänder också på en vanlig föreställning om hur sorg "ska" se ut:
"Fortsätt leva ditt liv och ta hand om dig själv. Även om det är sorgligt att din förälder är död ska du inte känna dåligt samvete över att ibland skratta och ha roligt. Det är nyttigt både att skratta och gråta när du är i sorg."
Och gråten, menar han, är inget att värja sig emot:
"Gråt så mycket du kan. I din ensamhet eller hos någon du känner dig trygg hos. Det är både förlösande och läkande."
Kärnan i boken ryms i en mening han själv återkommer till: stå inte handfallen när dina föräldrar möter döden. Inte för att döden går att planera bort – utan för att den som är någorlunda förberedd får mer utrymme kvar till det som räknas. Närvaron. Samtalen. Och kanske just den där stunden man annars riskerar att gå ifrån.